Som ni ser här uppe ⇧, har, nej är, min vecka ganska tuff!

Nu kan jag fokusera mig på att försöka hinna läsa ut 1032 sidor (varav 300 är på engelska), samla fakta och skriva ett författarporträtt om Marian Keyes och skriva 2 bokrecensioner på det! - Oh, juste... Jag får ju inte glömma att jag ska lära mig allt om hur Hitler lurade alla hit och dit och när och varför han gjorde det och så också!!!!

- Allt tills på FREDAG! (alltså om 2 dagar..)

Men nästa vecka är det chill! BARA (!) nationella prov i engelska att oroa sig för.....

Ibland, nej, jämt!, hatar jag skolan. När ska lärare fatta att vi faktiskt också vill ha ett liv?

Om en lärare råkar jobba över en dag, blir det himla synd om den och dens familj och bla bla bla,,, Men att vi (eleverna) ALLTID jobbar över, dygnet runt, är det inget som räknas?

- Nej, eleverna ska ju bara göra det här och det där...(+ 1000 andra saker eftersom att alla lärare tänker likadant!)
Och OM (av någon konstig anledning) eleven inte presterar på topp varje gång, då blir det ett stort sträck i betygspapprena! (MOHAHAHA...)

Sen pratas det så mycket om att tonåren är såå viktiga år. Man ska hitta sig själv, bli trygg i sig själv och våga stå med fötterna på jorden. Bli en bra människa.

För att nå dit måste man först: Slåss mot sig själv varje dag för att man är rädd att man inte duger. Vara uppdaterad (och då menar jag inte nyheterna, för då är man ju självklart en nörd. Nej, jag menar ju naturligtvis på Facebook, Twitter, Dayviews, MSN, Kissies blogg (och alla ens tusen kompisars), Myspace, Yahoo, och GLÖM FÖR ALLT I VÄRLDEN INTE att uppdatera DIN blogg!!!). Ha ton smink på sig, så att ingen ska se vem man verkligen är. Ha nyaste kläderna, och MOBILEN såklart! (annars kan du ju inte hålla dig uppdaterad dygnet runt!). Imponera på killar (det är ju de som får en att känna sig behövd!) Säga tuffa saker och trycka ner folk, för annars kan ju de trycka ner en själv! Fighta med föräldrarna, annars ÄR du en mes!

Man ska göra fel, säga fel och vara fel för att sedan "hitta rätt!"

Visst, jag säger inte att skolan inte är viktig. MEN, skolan går ju ALLtid först. Problemet är bara att den aldrig tar slut! Den hänger över en som ett åskmoln varje dag och varje natt. DU måste alltid prestera på topp, annar sänks dina betyg och du kommer inte att få en utbildning, → (vilket lider till...): att du blir en uteliggare eller drog-dealer resten av ditt liv.

-OCH det vill du väl inte?

---

Detta är inte riktat till någon / några lärare. (Jag har mycket bra lärare som jag är väldigt glad över att ha!).

Jag kan också säga med stolthet att jag har hittat mig själv. Jag står med båda fötterna på jorden och jag ÄR trygg med mig själv. Jag har lämnat allt "velande" bakom mig. Jag vet vem jag är och jag är stolt över mig själv. Kanske har jag blivit vuxen, kanske inte? Det spelar ingen roll. Jag är jag, och jag är 15 år. Men jag känner mig som minst 30. Men vad spelar några siffror för roll? Det är ju bara siffror, som dessutom ändrar sig efter åren.

Så som jag har beskrivit här ovan är också en stor överdrift. Skolan är inte så hemsk.
Dock är allt sant!